Man kan inte basera en vettig klimatpolitik på att vara en klimatförnekare.

För ett par år sedan gick moderata ungdomsförbundet ut med rapporten ”En bekväm sanning” - en ren parodi på Al Gores ”En obekväm sanning”. I rapporten konstaterade man att inget klimathot existerade och att det inte fanns några problem med miljön. Ungdomsförbundet har på senare tiden tvingats revidera sin politik och skaffa en mer hållbar syn på miljöfrågan, men ännu existerar en ovilja att se problemen och att vilja engagera sig mot dem, även i moderpartiet. Vanligtvis medför insikten om att något är fel också ett krav på att engagera sig mot det – men istället ligger moderaternas budskap fast. Det är Kina som ska ändra sig, inte vi.

Sveriges utsläpp brukar beräknas ligga på 6 ton per person, varje person släpper i sverige ut sex ton koldioxid. Men det sättet att räkna på är snävt. Enbart pågrund av SSAB skulle en typisk lulebo stå för utsläpp på 25 ton, allt annat borträknat. Väljer man att räkna med vad vi importerar och räkna bort vad vi exporterar skulle siffran plötsligt bli lägre. Kina skulle plötsligt inte längre vara en bov – och deras utsläpp skulle sjunka radikalt. Sveriges medelutsläpp skulle bli 12 ton. Det ger oss ett mycket högre ansvar. Räknar man dessutom med företaget Vattenfall blir det ännu värre. Vattenfall släpper ut två gånger så mycket koldioxid som hela Sverige, i Europa. I Europa pågår världens största klimatkampanjer mot vårat företag – för att den valt att investera i omodern, smutsig kolkraft istället för förnyelsebara energikällor.

Alla delar inte moderaternas syn på hur klimatfrågan ska hanteras. Hundratusen demonstrerade i Köpenhamn för ett hållbart klimatavtal – och att världens ledare ska skärpa sina klimatmål. Koldioxiden i atmosfären bör inte överstiga 350 miljondelar och vi behöver minska våra koldioxidutsläpp med ungefär 80% till år 2050. I Sverige behöver bli ett föregångsland – inte ett land som skyller ifrån sig på andra. Det är vi som har råd att ta tag i klimatfrågan som ska visa vägen och ställa om och motverka alltför farliga klimatförändringar. Vi ska vara ett föregångsland och vi ska arbeta hårt för att anpassa oss till de klimatförändringar som är oundvikliga – inte bara i nord, utan även för de som drabbas värst, i världens fattiga u-länder och i syd.

För er som sett Matrix och kommer ihåg scenen med det röda och det blåa pillret. Vilket piller väljer ni? Pillret där vi fortsätter som idag – och ignorerar världen som den ser ut idag, eller pillret där ni får se hur saker är och vara med i kampen för en bättre framtid? Att tro på klimathotet är inte att vara en pessimist. Det är att vara framtidsinriktad istället för ignorant, att våga drömma om en annan, mer hållbar värld. Det är ni som sväljer det gröna pillret som har chansen att vara med och förändra världen medans resten sitter fast i samma hörn och stirrar in i samma vägg som de alltid gjort. Var inte grå, se framtiden och kämpa för att den ska vara hållbar!