Sverigedemokratisk blogg&mediadammsugning

Jag har länge fascinerats över hur sverigedemokrater lyckats synas så mycket som de gör på internet, och oftast med så blåsta inlägg. Så fort någon nämner ordet invandring är de där - med sin kritik, med sin referens till hur samhället kommer gå under pågrund av invandringen, och i slutändan med texten "SD 2010!" Uppenbarligen dammsuger de media på allt som är relevant för deras enda intresse, deras främlingsfientlighet. Borde man kanske lägga upp en vlog på youtube där man bråkar med dem riktigt mycket?

Det mest intressanta just nu är nog den debatt som rusar på newsmill om miljöpartiet. Den första smällen märkte vi nog tydligt pågrund av FRA-lagen, men även om vi var det enda riksdagspartiet som vågade vara tydligt i riksdagsfrågan så blev effekten inte så tydlig som man hade velat hoppas på. Vår socialliberala våg blev istället förlängd av piratpartiet, och det som märktes i EU-valet var tydligt - oerhört många vägde mellan att rösta på dem eller på miljöpartiet. Jag tror faktiskt många som vägde mellan MP eller PP faktiskt aldrig tidigare hade övervägt MP, men sett att båda partierna var önskvärda i frågan. I slutändan vinner naturligt PP många av dessa väljare till sin sida, när man endast är intresserad av lila och det finns ett lilaalternativ och ett grönlila alternativ blir det lila alternativet "mer äkta". Men de människor som röstade på piratpartiet kommer troligen inte tappa intresset för politik, de kommer gå vidare, och då kommer de nog ofta välja miljöpartiet som arena för att påverka.

Jag tror MP behöver fler socialliberaler. MP har sedan länge avskaffat mycket av den teknikfientlighet som funnits i partiet, anpassat sig till utvecklingen och blivit ett mer socialliberalt alibi. Per Gahrton sa för länge sedan att "Staden var en cancersvulst på samhällskroppen." en åsikt som knapp "men å andra sidan kan sossarna trösta sig med att det gröna partiet numera är ganska harmöst. Partiets traditionella reellt strukturförändrande profilfrågor - bland annat krav på sänkt arbetstid och tillväxt- och konsumtionskritik - är begravda i blockpolitikens namn."ast existerar bland dagens gröna. Bäst av allt var nog förlusten av Birger Schlaug för miljöpartiet, men troligen var det nog faktiskt bra att vi upphörde med att kritisera tillväxt. Kritiken tenderade bli för onyanserad, som vi ser här. Schlaug maler på om att

"men å andra sidan kan sossarna trösta sig med att det gröna partiet numera är ganska harmöst. Partiets traditionella reellt strukturförändrande profilfrågor - bland annat krav på sänkt arbetstid och tillväxt- och konsumtionskritik - är begravda i blockpolitikens namn."

Men det är en sanning med modifikation. Vi har övergett många av dessa krav, men var det i blockpolitikens namn, eller var det för att medlemmarnas åsikt i frågan hade svängt? I frågan om EU var det tydligt. Schlaug skyller allt på partiledningen, men en majoritet av oss ville faktiskt inte gå ur EU. Särskilt inte en majoritet av våra väljare. EU var en gravens fråga. Medans EU är en av de mest korrupta unioner som rått i Europas historia är det också en union som är fullt möjlig att påverka.

Jag hoppas på många förändringar i MP. Jag hoppas man överger den sexualmoralism som rått, och avskaffar sexköpslagen. Jag hoppas man börjar med en mer nyanserad kritik av tillväxt - kan inte vi i partiet börja referera oftare till GDH och dylika mått - inse att svenska folket vill bli rikare, men också att de vill bli lyckligare, och att mått som GDH borde genomsyra, inte måtten på tillväxt.

Ja, jag är en stenhård pragmatiker, men jag vill verkligen förändra samhället, utifrån de instrument jag fått för att göra detta. Inom de kommande åren är det viktigt att vi får ett mer tydligt socialliberalt alternativ, även om det innebär att vi distanserar oss mer från vänsterblocket, och även om vi tjänar på ett samarbete så måste vi våga driva vår agenda och inte sluta som ett blockparti. Ett De Rödgröna. För risken finns att vi liksom centern försvinner i debatten, även om det inte ser ut så nu. Men även centern var stora innan valet.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslagen, Miljöpartiet, Grön Ungdom, birger schlaug, socialliberal

Var står jag.. egentligen?

2002 var jag för EMU. Då var jag 10 år. När jag var 12 gick jag med i SSU, men kände direkt att jag var på tok för ung och att jag inte var välkommen där. Så jag drog mig ur. Filosofin var det som lockade mig då. Jag ville veta hur världen fungerade, och hur den borde fungera var en del av det hela. Filosofi var en gång i tiden allt, det var det som mynnade ut i fysik, mattematik, och även politik. För mig var det samma sak. Mitt totala intresse var filosofi och därför kunde jag säga att jag var intresserad av allt som hade med livet att göra.

Men mellan 2004-2006 tog jag en paus, och nosade på anarkismen, då jag hade vänner som var anarkister. Men när vi gled isär och det blev valår så hade jag nog fått några liberala, frihetliga ideal från mina forna vänner. Det fick mig att vilja gå med i LUF, men LUF var inte verksamma i min kommun och jag började istället bråka med mina vänner som hade börjat bli aktiva i SSU. 2007 gick jag med i SSU själv, inte för att jag kände att jag platsade där, det hade jag aldrig känt, men för att jag hade vänner där. Det var lärorikt. Jag lärde mig att frihet inte bara är friheten att äga marknadens frihet, utan också människors frihet att välja. Bland mina SSUare framstod jag plötsligt som vänster. Jag kallade mig socialist, och jag bloggade flitigt. Men något hände. Det var FRA-debatten som fick mig att slutligen lämna socialdemokratin. Den fick mig att börja se att liberala värderingar behövdes och jag hittade dem i miljöpartiet. Så jag gick med, och jag slutade blogga när jag insåg att jag inte ens själv var på det klara med var jag stod längre.

Nu vill jag börja formulera det tydligare. Det är omöjligt att veta hur man står i varje sakfråga, men jag behöver en struktur på var jag står. För jag känner mig otydlig. Allt är inte svart och vitt. Det lärde jag mig i jakten på total sanning, och jag använder mest den politiska arenan för att lära mig mer om vad sanning egentligen är.

Nu tänker jag börja utforska nyliberalismen och hur den kan tolkas ur ett grönt perspektiv. Orsaken till det är väl Johan Norberg, som på newsmill gick ut i en av de mest förbjudna flörtar, just till miljöpartiet.

"Hej jag är rasist.."

Eller hur motiverar man det när man demonstrerar mot att flyktingbarn ska få bo i kommunen - helt utan någon kostnad för kommunen?

Nedan följer helt onyanserad kritik. Läs på egen risk.

Självklart ska vi hjälpa rika kommuner i deras kamp för att bevara den ariska rasen. Självklart ska kommuner själva få bestämma vilka som ska få bo i kommunen eller ej. "Jag är inte rasist men jag tycker inte att några jävla utsatta barn som flyr från krig och hotas av förföljelse i sitt hemland ska få bo här!"

Eller vad sägs om klassiska "Jag tänker fan flytta till ett land som inte tar emot några invandrare!!"
- jo, gör det du, då kanske du lär dig att det inte är så lätt.

Välkommen till Vellinge,
Känner du dig hotad av massinvandring, höga skatter, fattiga arbetslösa svin och ett stort behov av poliser, trygghet och andra vita, heterosexuella män att knyta "vänskapliga" kontakter med.
För dig som är ensam är det inte långt från närmaste prostituerade kvinna du kan köpa, och brottsligheten är försvinnande låg eftersom alla som bor här har så mycket pengar att de kan muta poliserna och rättsdomarna till att skriva av ärendet.

Vi har ett brett utbud av lägenheter i den innebörd att vi har outsourcat alla sjabbiga lägenheter till Malmö.

Vi hoppas att Ni kommer trivas här, såvida inte ni är svarta, icke-nordiska invandrare eller har en inkomst under 300,000.
Vänligen
Vellinge kommun

Här är för övrigt en jättebra kampsång alla främlingsfientliga kan få använda i sin kamp:
"Vellinge demonstrerar, vellinge har fått nog, vellinge vill ha vita, och rika och kristna och skog."

Läs även andra bloggares åsikter om Främlingsfientlighet, Vellinge, flyktinginvandring, invandring

Mer nyanserad kritik finns att hitta på Maria Ferms blogg

*Lugnar ner sig*

Verkar som att främlingsfientligheten är som värst i segregerade områden. Samtidigt är den försvinnande låg i tillexempel Malmö kommun. I norrbotten där jag bor är däremot sverigdemokraternas stöd lågt, men främlingsfientligheten är hög ändå. Särskilt i förorterna..

Samtal som utspelat sig under EU-valet.
"Hej, ska du rösta sjunde juni?"
"Ni är några jävla satans mördare."
"Va?"
"Ni tar in såna där jävla invandrare.. och så våldtar de och mördar. Fy fan, vad ni är äckliga."

Mer
SvD

Miljöpartiet lyfter inte enbart pågrund av Maria..

Jag borde prioritera religionsprovet och att hinna med bussen framför detta - men jag tänkte snabbt berätta om gårdagens utfrågning av KGB där Peter Eriksson blev utfrågad.
Peter Eriksson har humor, han är trevlig och han är lätt att tycka om. Det utlåtandet tror jag de flesta kan ge. Men han är lite feg. Han vågar inte driva ut, han vågar inte ens säga vad Miljöpartiet tycker. Det enda han vågade vara rak om det var bensinskatten - men han vill inte trampa på någons fötter. Där är Maria Wetterstrand modigare. Det kan vara en anledning till att hon fått så högt förtroende. Hon tvekar inte. Hon säger vad hon tycker, och det ska hon ha många poäng för. Men partiet måste våga släppa fram andra. Vi har så många duktiga, och vi kan inte segla i Maria's glans för alltid. Det måste vara Miljöpartiet som visar att vi är ett förtroendeingivande parti, inte Maria som visar att Miljöpartiet är ett förtroendeingivande parti. För vi döms inte enbart utifrån en person. Vi döms utifrån alla våra förgrundsgestalter, medlemmar och våra åsikter. Vi döms utifrån vår grafiska profil, vilka vi umgås med, vi döms hela tiden av olika organisationer och människor omkring oss. Jag representerar miljöpartiet hemma hos mina föräldrar, och gör jag ett gott intryck kan jag faktiskt övertyga dem om att rösta på oss.

Det är därför vi måste inse att Miljöpartiet har flera beundransvärda figurer som är oerhört starka och som kan bli bra framtida språkrör.

Carl Schlyter, Isabella Lövin, Bodil Ceballos, Maria Ferm, Mehmet Kaplan, om man bara ska nämna några personer som man tror kan göra väldigt positivt utslag för Miljöpartiet, bara de tillåts att göra det.

Läs även andra bloggares åsikter om Grön Ungdom, Peter Eriksson, KGB, Miljöpartiet, Carl Schlyter, Maria Ferm, Isabella Lövin, Bodil Ceballos, Mehmet Kaplan

Råtthjulet del 1

Julshoppingen har kört igång fullt ut.. och jag kunde inte vara mindre intresserad - för en gång om året drar konsumtionsbasunen ut igen, med ett enda mål. Vi behöver DIG - för att shoppa! (Vill ni shoppa - shoppa på ETCetera UF.)

Man brukar säga att att påverka är att engagera sig i rikspolitiken. Men en av de största maktarenorna idag är den ekonomiska arenan. De företag du stödjer får pengar av dig, ett förtroendekapital, som de använder till att ge sina arbetare löner och deras direktörer bonusar, och resten investeras i kvalitetsförbättring, men främst i marknadsföring. Genom att få fler att köpa deras produkter så får de ännu mer pengar i löner och bonusar, och företagets främsta syfte är att öka sitt egna kapital. Samtidigt dyker andra nischer upp, som rättvisemärkt, vars primära syfte att ge producenterna ökat kapital, en grupp som ofta blir lidande i takt med ökad konsumtion och krav på mer saker. Ett steg i rätt riktning, men många blir lidande.

Ju mer vi konsumerar, slänger, återvinner, återkonsumerar, och spenderar, desto mer press läggs på producenterna, vilket innebär mer press på leverantörerna, vilket innebär mer press på konsumenterna om att konsumera mer. Det här är råtthjulet - och ju längre och snabbare du springer i det desto mer makt får du. Självklart blir du inte lycklig av det, det är inte en slump att den nationella lyckan har minskat sedan 1970 - pressen och kraven som ställs på oss, skadar främst ungdomar, som mår allt sämre, men också föräldrar som knappt har tid att umgås med sina barn - hela det sociala samspelet hotas när vi börjar prioritera arbetstid för sömn, ätande och socialt umgänge.

Men tillväxt kan givetvis vara bra. Men det hör till del två.

http://www.youtube.com/watch?v=9Umi-iISGXw

Läs även andra bloggares åsikter om Grön Ungdom, konsumtion, tillväxt, julen, miljö

Förneka min existens - vinn en rättvisemärkt choklad.

SvD går nu varm, full av klimatförnekare. Efter min aktion i lördags tillsammans med Grön Ungdom så sågades vi på The Climate Scam.

"Glädjen över den kommande Köpenhamnskonferensen har nämligen på senare tid förbytts i skräck inom ”klimatkretsar”. Den framgångsvåg för klimatalarmismen vars kulmen nåddes i och med IPCC:s och Al Gores nobelpris 2007 är nu över. Inget går längre den gröna överklassens och klimatalarmisternas väg. Jordens temperatur har inte ökat på många år, isen i Arktis har återhämtat sig efter 2007- års låga nivåer och ”badprognoserna” har kommit allvarligt på skam. Temperaturen på Antarktis faller med -0,06 grader per årtionde. Stormar och oväder har inte blivit värre. Listan kan göras lång."

 När man läser sånt här är det bra att ha i åtanke att ingen klimatförnekare är en naturvetare. En majoritet hänvisar till Stockholmsintiativet, en grupp som endast ägnar sig åt att såga IPCC. De är lika mycket naturvetare som att intelligent design är en vetenskaplig teori, som en vän uttryckte det. 

Nu försöker man bemöta klimatdebatten med att klimatet varierar. Men har det inte alltid gjort det? För tio år sedan var det -40 i slutet av januari. Men är det ett argument mot global uppvärmning? Driver de med oss?
Bevis är omöjligt i den vetenskapliga världen, man kan använda logik för att bevisa att 1+1=2 men man kan inte bevisa den exakta omfattningen eller vad man väntar sig av klimatförändringarna. Man kan bara förutspå det hela, och en massiv mängd bevis pekar på att det närmaste århundradet kommer bli mycket varmare, upp till 8 grader om inget görs.

Jag undrar vad man ifrågasätter egentligen.

Ifrågasätter man att koldioxid är en växthusgas, och att ökad intensitet koldioxid orsakar klimatförändringar?
Ifrågasätter man att människors utsläpp av koldioxid bidrar till den absoluta mängd koldioxid i atmosfären, och menar man att det är en slump att halten av koldioxid i atmosfären har ökat konstant sedan industriella revolutionen?
och slutligen, ifall man har fel, är man beredd att riskera en höjning av jordens medeltemperatur och att allt liv på jorden riskerar att dö ut?
Sedan används argumentet "not in my backyard" ganska tydligt i artikeln gällande vindkraft. Jag undrar om författaren till artikeln anser att kärnkraftverk eller kolkraftverk är finare? I danmark existerade det här argumentet också till en början, men när 20% av landets elproduktion idag kommer från vindkraft, så existerar inte argumentet längre. Energieffektivisering, ökade satsningar på förnyelsebar el, är bara positivt ur miljösynpunkt oavsett om klimatförnekarna anser att klimathotet är en myt eller ej.

Läsare uppmanas lägga fram argument till att jag inte existerar - och att allt jag skriver här är en illusion. Lycka tilll!


Läs även andra bloggares åsikter om energi, global uppvärmning, Grön Ungdom, intelligent design, IPCC, klimatet, klimathotet, stockholmsintiativet

"Men kan jag inte få en kram iallafall, om du får en femma?"
Jag svarade inte på frågan. Men hen fortsatte.
"Meh.. en tia då?"
Jag svarar fortfarande inte.

Jag tenderar att vara väldigt förvirrad. Känslor är ett virrvarr man aldrig kan förstå. Särskilt inte andras känslor. Särskilt inte ens egna känslor. Särskilt inte. Äh. Särskilt inte alls.

Anledningen till att man inte förstår känslor är för att hjärnan inte bestämt sig vilka känslor den ska känna. Den väntar på besked från mig, mästaren. Men jag litar på att känslor ska vägleda mig, och tror inte på min egen förmåga att mästra mina egna känslor. Är det inte där förvirringen uppstår? Det är oklar vem som härskar på människoplaneten, är det överjaget, eller är det detet?

Jag försöker tillfredställa mina två ledare. Mitt överjag och mitt det är två starka herrar, och jag avskyr verkligen mitt det. Jag gillar glädjen detet kan ge mig ibland, njutningen, lyckan och alltet. Men jag gillar inte att det:et försöker kontrollera mig. För den kan aldrig fatta några vettiga alternativ. Den sårar mig själv och andra omkring mig.

Kravlös njutning. Det är det jag vill ha. Njutning som sker utan att skada någon annan. Möjligheten att skratta och känna glädje utan att skada andra på samma gång. Jag undrar om det verkligen är så omöjligt.

Jag tycker iallafall att du ska sluta försöka skada mig, för det är ju det du hoppas få ut av dina frågor. Det här är för komplicerat för att jag ska orka med det, jag känner mig förföljd och jag vill inte bli förföljd. Jag vill till mitt egna lilla mikrokosmos fri från krav och förväntningar.

Integrera mannen nu

Budskapet i en grupp på facebook är att det är dags att integrera mannen. Jag är en vit man och ligger således högt upp i maktkedjan. Men det är irrelevant i sammanhanget, för det är inte män som har tillskansat sig dessa maktstrukturer, det är mansnormen. normen om hur jag ska vara och bete mig som man. Jag ville aldrig ha dessa normer på mig - men pågrund av att jag är man har flera saker förväntats av mig, liksom tusen saker förväntas av kvinnor. Det är inte pågrund av gener som män är i majoritet när det gäller våldtäkter, mord, stölder och förtryck, det är för att vi har uppfostrats till det.

Nej, våra föräldrar lärde oss aldrig att stjäla, och jag kommer inte råna någon bank eller våldta, men någon sa det ganska bra. "Kanske är det för att pojken aldrig fick känna de kramar och närhet som flickan fick, kanske är det för att de aldrig lärde sig skillnaden mellan en kram och att ha sex, som de våldtog henne. De lärde sig aldrig förstå att en kram inte behöver betyda sex" De lärde sig aldrig förstå att ett nej, faktiskt kan vara ett nej, utan de tilläts vara pojkar, de tilläts komma undan med sådant flickor aldrig skulle fått komma undan med.

Idag kanske mannen riskerar att hamna utanför, för att han aldrig tilläts komma innanför. Flickan fick höra att hon kan, att hon är duktig och att hon kunde nå vart hon ville. Mannen fick göra vad han ville, men han fick aldrig nå innanför kvinnornas territorium, inte utan att anses som homosexuell eller omanlig.

Jag undrar när samhället kommer sluta behandla män och kvinnor som två skiljda väsen, och börja inse att allt faktiskt är individuellt och att det inte är något speciellt med det. Miljön gjorde mig till den jag är idag - och jag lyckades aldrig att helt bli en äkta man enligt de normer som existerar, men jag är en äkta man biologiskt, och det är väl det enda som spelar någon roll?