Var står jag.. egentligen?

2002 var jag för EMU. Då var jag 10 år. När jag var 12 gick jag med i SSU, men kände direkt att jag var på tok för ung och att jag inte var välkommen där. Så jag drog mig ur. Filosofin var det som lockade mig då. Jag ville veta hur världen fungerade, och hur den borde fungera var en del av det hela. Filosofi var en gång i tiden allt, det var det som mynnade ut i fysik, mattematik, och även politik. För mig var det samma sak. Mitt totala intresse var filosofi och därför kunde jag säga att jag var intresserad av allt som hade med livet att göra.

Men mellan 2004-2006 tog jag en paus, och nosade på anarkismen, då jag hade vänner som var anarkister. Men när vi gled isär och det blev valår så hade jag nog fått några liberala, frihetliga ideal från mina forna vänner. Det fick mig att vilja gå med i LUF, men LUF var inte verksamma i min kommun och jag började istället bråka med mina vänner som hade börjat bli aktiva i SSU. 2007 gick jag med i SSU själv, inte för att jag kände att jag platsade där, det hade jag aldrig känt, men för att jag hade vänner där. Det var lärorikt. Jag lärde mig att frihet inte bara är friheten att äga marknadens frihet, utan också människors frihet att välja. Bland mina SSUare framstod jag plötsligt som vänster. Jag kallade mig socialist, och jag bloggade flitigt. Men något hände. Det var FRA-debatten som fick mig att slutligen lämna socialdemokratin. Den fick mig att börja se att liberala värderingar behövdes och jag hittade dem i miljöpartiet. Så jag gick med, och jag slutade blogga när jag insåg att jag inte ens själv var på det klara med var jag stod längre.

Nu vill jag börja formulera det tydligare. Det är omöjligt att veta hur man står i varje sakfråga, men jag behöver en struktur på var jag står. För jag känner mig otydlig. Allt är inte svart och vitt. Det lärde jag mig i jakten på total sanning, och jag använder mest den politiska arenan för att lära mig mer om vad sanning egentligen är.

Nu tänker jag börja utforska nyliberalismen och hur den kan tolkas ur ett grönt perspektiv. Orsaken till det är väl Johan Norberg, som på newsmill gick ut i en av de mest förbjudna flörtar, just till miljöpartiet.