Budskapet i en grupp på facebook är att det är dags att integrera mannen. Jag är en vit man och ligger således högt upp i maktkedjan. Men det är irrelevant i sammanhanget, för det är inte män som har tillskansat sig dessa maktstrukturer, det är mansnormen. normen om hur jag ska vara och bete mig som man. Jag ville aldrig ha dessa normer på mig - men pågrund av att jag är man har flera saker förväntats av mig, liksom tusen saker förväntas av kvinnor. Det är inte pågrund av gener som män är i majoritet när det gäller våldtäkter, mord, stölder och förtryck, det är för att vi har uppfostrats till det.
Nej, våra föräldrar lärde oss aldrig att stjäla, och jag kommer inte råna någon bank eller våldta, men någon sa det ganska bra. "Kanske är det för att pojken aldrig fick känna de kramar och närhet som flickan fick, kanske är det för att de aldrig lärde sig skillnaden mellan en kram och att ha sex, som de våldtog henne. De lärde sig aldrig förstå att en kram inte behöver betyda sex" De lärde sig aldrig förstå att ett nej, faktiskt kan vara ett nej, utan de tilläts vara pojkar, de tilläts komma undan med sådant flickor aldrig skulle fått komma undan med.
Idag kanske mannen riskerar att hamna utanför, för att han aldrig tilläts komma innanför. Flickan fick höra att hon kan, att hon är duktig och att hon kunde nå vart hon ville. Mannen fick göra vad han ville, men han fick aldrig nå innanför kvinnornas territorium, inte utan att anses som homosexuell eller omanlig.
Jag undrar när samhället kommer sluta behandla män och kvinnor som två skiljda väsen, och börja inse att allt faktiskt är individuellt och att det inte är något speciellt med det. Miljön gjorde mig till den jag är idag - och jag lyckades aldrig att helt bli en äkta man enligt de normer som existerar, men jag är en äkta man biologiskt, och det är väl det enda som spelar någon roll?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar